sportlampan

Vem kunde tro för ett år sedan att jag skulle ha en reklamfilm för mina lampor?

För en tid sedan blev jag kontaktad av David Axelsson, flerfaldig SM medaljör i MTB och Downhill. Han ville köpa några lampor för att ha när han återupptog sin satsning på MTB i vinter. Vi diskuterade lite och jag beslutade att sponsra hans satsning. Som motprestation fick jag en reklamfilm av hans kompis Erik Thorebring.

OBS jag är inte fotograf, det kan vara Erik Thorebring

Klicka på länken nedan för att se filmen.

Häng med på en tur ut i nattmörkret på cykel.

Nu är det dags att dammsuga igen, du som just kommit hem från en tung arbetsdag.

Men vänta lite!

Det kanske finns en lösning.

Vid mitt besök i Kina i April i våras besökte jag en av Kinas två största mässor i år. Där hittade jag massor av prylar. Bland annat en städrobot. Inte som du tänker dig en robot som ser ut som en människa.
Utan en liten platt rund maskin som springer omkring och städar åt dig när du är borta på jobb.
Med en sån i huset kommer du alltid hem till ett nystädat hus. Visst, lite hjälp kanske den behöver ibland.

Jag har länge funderat på dem, och varit i kontakt med ett flertal fabriker. Nu har jag valt ut en modell som jag beställt hem några exemplar av. De kommer i nästa vecka.

Så i dag kan man läsa i en av våra största kvällstidningar att städroboten är utsedd till årets julklapp.

Så nu kan du gå in på min sida och beställa din egen städhjälp. Visst, jag kommer inte att leverera den innan jag testat att den jag nu tagit hem sköter sig som den ska.

Nu gör jag något jag aldrig gjort tidigare på min blogg. Jag lägger ut bilder som inte jag tagit utan som jag fått av fabriken.

Priset hamnar på 2 250 kr.

Den gångna helgen besökte jag Vårgårda fotoklubbs Naturfototräff. Fantastiskt att se så många duktiga fotografer och deras bilder. Vissa gav djupare intryck än andra.

Det var fågelbilder, natur och landskap från både Sverige, Norge och Finland.

När man går på flera föreläsningar så är det lätt att blanda ihop vad de olika fotograferna säger. En av fotograferna sa något så här: ”Varför ska natur och landskapsbilder vara så vackra? Det är inte alltid ett perfekt fotoväder, det kan vara grått, regnigt, disigt mm. Det viktiga är motivet.”

Några av fotograferna hade ibland väl tillrättalagda bilder, andra hade missat att justera några bilder för bla kamera och objektivprofiler.

Men besöket fick till följd att jag tittade lite i mitt arkiv och hittade några bilder från besöket i Ideröy, Norge för ett par veckor sedan. På vägen dit blev det ett stopp vid Tännforsen. De flesta åker nog dit på sommaren. Så håll till godo med lite höstbilder på Tännforsen. inte det snyggaste fotovädret, men så här såg det ut. Jag lovar att det var halt på spången jag gick ut på, men det var staket runt så det var inte så farligt.

Vad är det som gör att konstnärer, musiker, författare mfl säger att de jobbar bättre i vissa miljöer? De har ofta sin ateljé på något speciellt ställe. En del musiker åker till Nashville för att spela in Countrymusik. Några sitter i ett hus på Österlen i Skåne. Har det någon betydelse var man befinner sig för att framställa sitt verk?

Den gångna helgen tillbringade jag på en skrivarkurs i Lövstad Bruk.
Det är ett litet och gammalt brukssamhälle i nordöstra Uppland. Utefter en större huvudgata ligger små gulmålade enplans huslängor med vita knutar. Allt andas gammalt och genuint. På andra sidan gatan ligger en stor herrgårdsbyggnad, även den i gult.

Solen skiner på de gul/röda höstlöven när vi kom hit. Ingen tycks stressa här. Jag har varit här några gånger tidigare, men det är två år sedan sist. Nu vill jag in i skrivarbubblan igen. Undrar hur de andra kursdeltagarna är? Etablerade skribenter eller amatörer som mig?

Mina tankar börjar snurra. Hur såg det ut här för 100 eller 200 år sedan? Hur mycket folk var det som jobbade i slottsparken? Hästtransporter med järnmalm från Dannemora. Huvudgatan var nog av grus. Undrar om husen var lika fint gulmålade då som de är i dag. Det fanns nog många som fick slita hårt, så en del herrskap och tjänstefolk som bara gled omkring. Allt andas lugnt och frid.

Oj, jag väcks tillbaka till verkligheten igen. Gittan öppnar dörren och hälsar oss välkomna med en kram. Jag känner hur inspirationen för att skriva redan strömmar till. Vi går in i kurslokalen, solen fortsätter skina på de rödgula löven. Fönsterrutorna är svagt vågiga. Här ska det nog gå bra att skriva.

Titta lite på bilderna nedan så kommer även du att vilja åka hit och skriva. När man är här är det så lätt att skriva. Ska jag göra en större skrift någon gång kommer jag att åka hit.

Snart vinter och skidan den slinter, inte!

Massor av härlig nysnö, – 15 grader och solsken hela veckan.

(Nu handlar den här bloggen i huvudsak om skidåkning på längden, medan bilderna är slalom. Men gemensamma nämnaren är snö och kyla) 

Ingen har väl glömt vintrarna som var för två och tre år sedan. 

Snön vräkte ner var och varannan dag. Jag började på allvar att åka längdskidor. En fantastiskt känsla när man lyckas med vallningen att få glida fram i mörka skogen med en pannlampa på huvudet som ända belysningen. Det gör även att man ser många djur. Vid två tillfällen har jag stött på bla Lodjur, en mycket härlig känsla. Mindre härlig känsla när jag på rullskidor fick stanna för en flock vildsvin.
Har du inte provat på att åka längdskidor på ett par bra skidor rekommenderar jag på det varmaste. Jag har åkt Vasaloppet Öppet spår två gånger och har även anmält mig till nästa års lopp. Om det förhoppningsvis blir snö hittar du fina skidspår oftast nära där du bor. Ärla är kända för att ha rätt bra skidspår. Men ska du ha perfekta rekommenderar jag Orsa-Grönkiltt i Dalarna. De har fantastiskt fina spår för hela familjen.

Här gällde det att göra egna spår i nysnön

Men vintern och snön har en baksida som du vet.
Massor av snö som gör att vi kan åka längdskidor gör att det blir mycket snö att skotta.
Vissa tar det som ett träningspass, men inte jag. Det känns som ett onödigt ont att behöva slita med snöskyffeln. Jag vill träna under kontrollerade former.

Under flera år har jag funderat på att införskaffa en snöslunga för att underlätta snöröjningen. Vid mitt besök i Kina i våras träffade jag några företag som tillverkar snöslungor. Jag har haft kontinuerlig kontakt med några av dem. Nu har jag valt ut ett företag och beställt en snöslunga. Den jag valde har 83 cm bredd, tar 54 cm snödjup, motor på 13 hkp, eluppvärmda handtag, manuell och 230V start. Snabbskiftning mellan höger och vänstersprut. Den fabriken jag valde har flera återförsäljare i Sverige och övriga Norden, bla ett stort och känt företag.

Det går att få den med B&S motormed längre leveranstid. Men jag valde deras standard. Efter undersökningar hos bekanta i Kina klassar de den motorn som bättre än B&S.

Nu har det spridit sig att jag ska köpa hem en slunga så två bekanta beställde var sin. Visst, det är en liten chansning, men chansar man inte kan man inte vinna.
I handeln kostar den jag valt ca 15 000 kr, men jag får hem dem för 9 000 kr inkl alla avgifter. De kommer hem i slutet av November.

Så nu hoppas jag på massor av snö i vinter. Både så jag kan åka längdskidor men även så jag får ut och köra min nya snöslunga.

Vill även du ha en billig och bra snöslunga, hör av dig snarast.

När molnen kom i dag började jag hoppas på snö.

Här följer lite fler härliga snöbilder tagna närmare Nordpolen.

Ensam skidåkare i ödemarken

Första dagsljuset på väg på fjälltoppen

På väg mot Nordpolen, eller i varje fall i den riktningen.

Den här dagen var det kallt, – 20 grader och ca 15 m/sek i blåst, men så är det närmare nordpolen än där jag bor.

Tältning i ödemarken.

Nu måste jag avsluta med att säga, det är inte så öde som det ser ut på bilderna. Men man ska ha enorm respekt för naturen. Skulle man gå vilse här eller inte klara sig hem kan man lätt frysa ihjäl. Men snön är härlig bara man hanterar den på rätt sätt.

Samtliga bilder ovan är tagna i Sylarna, Jämtland 2006.

För en dryg månad sedan kom det hem en ny pannlampa till mig för försäljning.

Innan den kom la jag ut information i min webbutik. Direkt kom det in order på den. När den väl kom hem testade jag den lite snabbt, tog bilder och konstaterade att det var ett fantastiskt ljus från den, trots dess litenhet. Lampan har en funktion mot överhettning inbyggd. Blir den för varm under 8 minuter skulle den gå ner till 70 % effekt.

Jag skickade ut ett antal lampor, så en kväll stack jag ut på rullskidor med den. Men efter ett tag när mörkret kom tyckte jag att den lyste dåligt för att vara 2200 lm. Då upptäckte jag att den gick ner till 50% efter 8 minuter. Det var visserligen bara att knappa upp den igen.

Efter kontakt med fabriken sa de att de också upptäckt ett mjukvarufel i lampan. Den justerade programvaran går ner efter till 75% om den är för varm i 10 minuter, men det händer bara om lampan används i varm miljö, tex inomhus.

I dag kom så de nya lamporna hem. Men vis av erfarenheten så vill jag inte skicka ut dem till er kunder innan jag testat en lampa. Alla lampor leveranstestas före leverans, men bara någon gör jag verklighetstest på.

Så i kväll blev fick det bli en test, många väntar ju på sina beställda lampor.

Vem har bestämt att ett visst väder är dåligt? I kväll var det ett fantastiskt bra väder för att göra en lamptest. Synd bara att jag blev den drabbade att utföra testet. Regnet öste ner i de två timmar jag var ute. Behöver jag säga att det var svårt att hitta några torra trådar på mig?

Lamptestet då?
Jo, det är en fantastiskt bra lampa. Den som kört bil en mörk och regnig höstkväll vet hur mörkt det kan bli med våt asfalt. Men lampan lyste upp riktigt bra trots det. Så jag kunde rulla på, nu går det tungt att åka rullskidor i klassisk stil när regnet öser ner och det stundtals är stora vattenpölar, så det gick sakta. Det ända otäcka är när man passerar en vägskylt och råkar belysa den, det blir stark reflex i ögonen.

I vanlig ordning bländar mötande bilar ner till halvljus långt innan de ser att de får möte med en liten rullskidåkare.

En annan fara är att man lätt kan blända mötande bilar om man inte lyser ner i diket. Jag råkade missa det en gång, han stannade nästan bilen. Förlåt mig;)

Lampan sprider ljuset mycket bra. Lyser kanske inte riktigt lika långt som 1000 lm, men mycket bredare än den. Så väger lampan endast 100 g. Batteriet är större och tyngre, men det blir så. På tal om batteriet, min tur tog längre tid än beräknat och jag hade inte laddat efter föregående pass. Oj vad mörkt det blev. Fast jag hade reservbatteri med mig då jag hade det på känn. Totala lystiden ligger runt 3 timmar.

Vilken annan lampleverantör ger sig ut i ösregn för att testa sina lampor i verkligheten? Nu vet jag att 1000 lm lampan klarade av Vätternrundan med ca 8 timmars ösregn och Extreem lampan klarar i varje fall 2 timmar i lika kraftigt regn. Nu är ju inte du så dum så du ger dig ut och tränar när det regnar. Då är ju TV soffan mycket skönare, eller?

I morgon kväll blir det troligtvis ett MTB pass på små tekniska stigar där jag brukar åka.

Så här långt kan jag säga att Extremlampan är fantastiskt trevlig. Du kommer inte bli missnöjd.

Föresten, i min förra blogg skrev jag om min sjuka katt. Han har frisknat till nu, ifall du undrar. Han hade bla urinvägsinfektion.

Vintern för snart tre år sedan var väldigt snörik och kall.

Temperaturen låg lång tid mellan -20 –25 grader, det var över halvmetern med snö.
Tillgången på föda var svår för de vilda djuren. Det måste ha varit ännu värre för våra tamdjur som inte hade något hem. Vi upptäckte hur ytterlyset tändes på kvällarna och det var inga rådjur. Det var en katt.

Så fort vi visade oss i fönstret drog den, livrädd för folk. Men stackarn var helt utsvulten så snart tog den maten vi ställde ut. Alla grannar visste om katten, men ingen ägde den. Öronen var fulla med skabb, pälsen ful och kroppen stenhård pga näringsbrist.

När vi väl fick ta honom konstaterade vi att han inte var märk, han var sårig i huvudet av slagsmål, ett öra var skadat av tidigare slagsmål.
Han kan inte berätta hur gammal han är, inte var han kommer ifrån, inte vad han hetat tidigare. Men nu har han ett hem. 

Katten fick namnet Rasmus efter Rasmus på luffen.
 Men han repade sig, blev efter några månader sjuk och inlag på Strömsholm. Då trodde jag det var sista gången jag såg honom. Men han repade sig igen.

Snart nog började han sova i min säng på nätterna, han är som ett barn, en familjemedlem.
Han har överlevt ett misstänkt ormbett, slagsmål, sönderskuren tass, mm. Han är en enormt duktig jägare som tar råttor, möss, fåglar och ekorrar.

Han har alltid varit alltför glad i mat. Men för en vecka sedan märkte jag att han  åt väldigt lite mat. I fredags slutade han äta pellets. Det gick bra med lite mjukmat och filmjölk. Pälsen började se dålig ut, i går ringde jag till veterinären och fick tid i dag.
I går fick han annan mat som han tyckte om.

Men så kom chocken. Han har fel på njurarna. Det är ett vanligt fel på katter. Han kan dö snart om det är akut eller leva med det. Nu vet inte jag om det kom nu eller om han haft dåliga värden länge och bara ledsnade på maten.

Men vid besöket hos veterinären fick jag tips om mat anpassad för njurproblem. När vi kom hem var han väldigt slö, men åt mat. Han har ätit rätt  mycket mat i em och kväll. Jag tycker han ser piggare ut nu och pälsen är bättre på honom.

Vem skulle inte bli hängig om man var utan mat en vecka?

Nu bara hoppas att Rasmus piggnar till och klarar även den här persen. Gör du inte det slapp du frysa ihjäl den där vintern för 3 år sedan, du fick ett bra avslut i ett hem och du fick ett namn.

Min älskade lilla Rasmus, kämpa du klarar även det här.

I em gick jag ut och plåtade lite blommor.

Men jag blev mer fascinerad av den randiga himmeln.
Då jag gillar både Solrosor och Lin så blir det några bilder på dem i varierande modeller. med den randiga himmeln i bakgrunden.

För en dryg vecka sedan var jag i Riga.

Jag hade massa tid över så jag knallade runt på stan med min kamera. Riga är en stad som jag verkligen gillar. Vet inte riktigt varför, men gamla Riga har inga stora shoppingcenter, bara lite småaffärer och massa restauranger.
Första dagen regnade det, men vädret blev bättre och bättre för att avsluta med ett fantastiskt härligt sensommarväder.

Att då få gå omkring med kameran i högsta hugg gör att man verkligen kopplar av. Varje gång jag är i Riga sätter jag på min vidvinkel. Det vore kul att ta sig tid och knalla omkring i Sverige med samma objektiv, men det blir aldrig av.

När man som jag plåtar med vidvinkel och låter kameran ligga på gatan blir det dominerande på personer ben. Men man får vara lite försiktig, folk måste komma extremt nära kameran för att synas i bild. Det gör att jag försöker undvika plåta tjejer med alltför kota kjolar. Tycker inte det ser lämpligt ut.

Nedan följer lite bilder från senaste Rigabesöket.

På den stora marknaden söder om gamla Riga fanns det mesta att köpa, bla jeans. Visst kan man skönja ett belåtet leende på läpparna, varför;)?

Bäst att passa sig så man inte får sig en spark;)
Benen tar oss oftast dit vi vill.
Hm, bara ben
Här är en sån bild där jag skulle vilja vänta lite till, men som ni förstår väljer jag att inte göra det. Bilden är tagen i The Sweden Gate.
Här gäller det att ha riktigt raka ben.
Ben på väg
Ofta funderar jag på vart alla är på väg? Varför så bestämda steg?
Det här paret är ett av få som jag verkligen bad om hjälp. De gick några gånger över kedjan innan jag blev nöjd. De tyckte det var kul att få agera framför kameran. Men de förstod inte riktigt att jag hade vidvinkeln på så de gick långt bort när de började om. Men tack för hjälpen.
Även fyra ben kan vara snygga ifrån marknivå.
Här gillade jag motljuset i bilden, speciellt i håret. Bilden är ett höftskott, ville ju inte störa med att lyfta upp kameran.

De här benen verkar vara trötta, kanske jobbat stående under en lång tid.
Även alla benen här verkar trötta.Vem vet hur långt de gått innan de fick vila på bänken.

Återigen ett höftskott. Men få personer i Riga brydde sig om att jag tog kort på dem. Endast vid ett enda tillfälle sa de ifrån. De här benen verkar vara på väg mot ett bestämt mål, vilket?
Ägna en tanke åt dina ben, tänk på vad de får jobba, du bara förutsätter att de ska ta dig dit du vill. Men tänk om de en dag inte vill det! Vad gör du då? Ta vara på den tid du kan använda dem.

Det var ett urval Rigabilder, vem vet, det kanske kommer mer bilder därifrån en dag.