sportlampan

Peter in action.

So is it over. The big conference in Rice Lake weighing system.

It was people from lot of countries around the world. China, Singapore, Colombia, Mexico, Nigeria, Sweden.

It is always so nice to come over here and meet all friends. I really hope to see you soon again.

Jim

Connie

Family Mark Johnsson, with out Mark Jr.

A small guitar player.

At the conferance last day it was some different activity, we go for canoeing. Two of the 15 canon turn around. The water was high speed because lot of rain.

Some pictures from Rice Lake, Wisconsin.

The city in Rice Lake

My new camping vagn

After a long trip it can be pain in the foot.

Gårdagens hetta har övergått till ett typiskt Svenskt sommarväder, fast lite varmare,regn och åska.

Gårdagskvällen bestod av en liten vandring till det jag tror är residensbyggnaden för Minnesotas huvudstad, hotellet ligger alldeles intill. Vädret var fint, soligt och varmt. Till skillnad mot nu, regnet öser ner i Rice Lake.

Hoppas ni kan er geografi, vad heter huvudstaden var ligger byggnaden i för stad?

Denna gång blir det mest bilder, med lite text.

Sällsynt skylt här.

Så avslutningsvis, vad säger man?

Nå, har du kommit på vilka två städer det är? Inte!

Så är jag då tillbaka.

Inget jag åkte, men man kan inte undgå att höra och se alla åkgrejor som finns i mitten av Mall Of America.

Det är lite drygt ett år sedan jag var i USA senast. Även denna gång till att börja med i Minneapolis. Väl framme och jag slog på min GPS ville den ladda upp kartan. Jag lovar att det gick sakta. Men jag åkte och hittade till hotellet jag bodde på för ett år sedan utan GPS. Bra va? Eller tyder det på att jag varit för många gånger här?

Det lovades varmt väder, men temperaturen låg runt 18 grader C. I natt åskande det och lätt regn i morse, men vad gjorde det, jag är ju van vid regn efter Vätternrundan. Men vid tretiden visade termometern på 37 grader C i skuggan, med kraftig vind.

i dag blev det besök i Mall Of America, det lär vara ett av de största köpcentra i världen. jag som inte gillar att gå i affärer, men här fungerar det. Det finns mycket spännande, Macstore, Bose, flera andra spännande butiker med kläder eller vad man nu söker.

(Samtliga bilder är direkt importerade från kameran via iPaden så de håller inte högsta klass.)

Det tar ca 20 minuter att gå ett varv runt. Det är tre våningar och ska man se allt bör man gå både inner och yttervarv. Till det finns det stora affärer i alla fyra hörnen plus lite extra i mitten.

Det finns flera stora legobyggen.

Smygskott med för lång slutartid. Men jag ville ändå visa att här kan man köpa hattar.

Jag började träna framför allt löpning vid 15 års ålder.

En bidragande orsak var en nära släkting som orienterade för Kjula IF. Träningen var väl inte så målmedveten. Jag sprang, förde dagbok och summerade månadsvis. Minns att jag låg på ca 10 -12 mil i månaden med 5 minuters tempo på väg.

Jag sprang Lidingöloppet 2 ggr, tror det var 1977 och 1978. Första gången gick det bra fram till två mil så fick jag kramp i benen. Men tog mig runt på ca 2.20 tror jag.

Andra gången tränade jag betydligt mer målmedvetet. Sprang massor, det kunde bli pass på 20- 30 km några gånger i veckan. På väg hem från jobbet la jag ut vattenflaskor på några ställen. Inte tal om vätskebälte eller Camelbak. Men det ingen berättade var hur viktigt det var med mat. Jag åt som vanligt iför loppet. Minns så väl hur jag var vältränade inför Lidingöloppet, men en vecka innan hände något med kroppen så det fungerade inte alls att springa. Lidingöloppet den gången blev en stor plåga. Säkert hade jag tömt kroppen på all energi och inte vilat och ätit rätt. Jag tog mig runt med stor plåga på ca 2.45, tror jag det blev.

Inför både förra årets Vasalopp, men framför allt i år la jag upp träningen bättre. Inför Vättenrundan var planeringen väldigt tydlig.

Jag började cykla Mountainbike för ett år sedan. Vintern 2010-2011 åkte kag 1000 km längdskidor. Fortsatte med MTB som blev 1000 km 2011, varvat med lika mycket rullskidor. Hela vintern 2011-2012 fortsatte jag med MTBn så länge det inte fanns snö. Självklart satt 1 eller 2 av mina Led lampor på cykeln och 1 på hjälmen. Det ska ju synas att jag säljer lampor.

Så blev det cykling igen efter snön. I april köpte jag en racercykel för att kunna åka Vättern. Började med en 67 km slinga. Lärde mig hantera cykeln. Upptäckte betydelsen av rätt justerad cykel och pedaler.

Jag ökade successivt intensiteten i passen. Några pass blev lite längre. Hela tiden bokförde jag all träning på Funbeat och hade koll på hur mycket jag tränade. Samtidigt ökades matintaget. Jag testade även några olika sportdrycker, druvsocker, russin mm för att veta hur jag klarade dem under belastning.

Ingen träning fick ställas in pga vädret, däremot gör jobbet att en del måste hoppas över. Jag tränade 2-4 ggr per vecka

Inför Vasaloppet åkte jag till Orsa tre gånger och körde några tuffa pass.

Två veckor före vasaloppet loppet körde jag på måndagen 30 km så 2 st 50 km pass efterföljande två dagar. Det var tuffa pass i snöstorm, blev lite rädd då kroppen inte alls ville veckan innan, men det gick ju bra.

Till Vättern körde jag ett regnpass på 70 km ett 100 km pass. Så Siljan runt på 160 km 2 veckor innan. Jag var tveksam med så pass kraftigt och tungt pass så nära inpå, men med tanke på uppladdningen iför vasaloppet tyckte jag att det kunde vara lämpligt. Regnet öste ner och det blåste massor och temperaturen var +4 grader C. Men jag tog mig runt det.

Därefter blev det ett kort pass på måndagen på 35 km, ett pass på onsdagen som började som vanligt, men så slog jag av på tempot efter 30 km. Därefter endast korta och lätta racerpass varvat med några MTB pass.

På måndagen började jag öka matintaget. Potatis, ris och pasta, till det kött av olika sorter och grönsaker till.

Tisdagen blev sista MTB passet. Onsdagen en lätt tur med racern för att kolla justeringar. Samtidigt fortsatte intaget av ytterligare lite mer mat 2 ggr per dag, plus större frukost. På onsdagen började jag dricka sportdrycker. Tog två Enervite energigel på torsdagen och två på fredagen.

På fredagseftermiddagen några timmar innan loppet kände jag mig nästan sprickfärdig av all energi. Kändes att musklerna var fulladdade. Har aldrig tidigare upplevt den känslan. Jag var bara tvungen att ge mig ut snart. Tänk om jag laddat så iför mitt andra Lidingölopp. Känslan är obeskrivlig, jag kunde knappt vara stilla. Laddad till max.

Magen fungerade perfekt hela tiden, det tror jag kan bero på att jag förutom sportdrycken och gelen inte åt något konstigt.

När så starten gick kunde jag ändå tygla min frustration och inte köra slut på mig för tidigt. Det hade aldrig fungerat att åka så pass fort utan den uppladdningen för mig.

Nu passar det här på mig, inte säkert det fungerar för dig. Men testa någon gång. Jag vet att två veckor efter Vasaloppet var jag väldigt ur form. Nu kan jag inte testa det då jag just nu sitter på ett plan till USA och här blir det ingen cykelåkning.

Summeringen är, målmedveten träning. Ät riktig mat, töm kroppen med ett eller ett par tuffa pass två veckor innan loppet, återställ dig med ett par pass, därefter kör du korta och lätta pass så du känner att kroppen är med och inte stelnar till. Vila helt 2 -3 dagar före loppet. Är mycket men mat du är van vid.

Lycka till

Inför starten, väl laddad.

Vätternrundan

Så tog jag mig då i mål på Vätternrundan. Tiden ser du i rubriken.

Den här bloggen blir lång och mest text, läs om du orkar, lite är för mitt eget minna.

Jag började cyklar regelbundet på en Mountingbike för ett år sedan. Efter att jag anmälde mig till i april köpte jag en racer cykel. Jag hann med 1000 km på den och 500 km på MTBn innan det var dags för loppet.

Min starttid var 22.56. Största oron var småtimmarna, tänk om jag skulle somna på cykeln. Ett annat orosmoment var ryggen, hela tiden när jag tränat har jag haft ont på olika ställen i ryggen.

I onsdags bytte jag pedaler och skor, så tog jag en lätt runda på några mil. Så blev det finjustering av sadel, klossar och allt annat. Många turer ut på gatan och testade innan allt kändes perfekt. Grannarna måste ha funderat vad jag pysslade med. Men det var nog tur att jag var noga. Absolut inget ont i ryggen under Loppet.

Jag körde ett tufft lopp i regn två veckor innan, det var 160 km och endast 4 grader.

Så blev det nedtrappning på träningen. Sista veckan endast lättare turer. Samtidigt som jag ökade på matintaget och tänkte mig för vad jag åt. Åt potatis, pasta och ris, sportdryck och lite extra energi gel på torsdag em och fredag fm. Allt kändes perfekt, men stördes av en liten allergisk reaktion av blommor hemma innan jag kom på att det var dem.

Vädret skulle inte bli det bästa lovades det, massor av regn. För en gång skull höll SMHI vad de lovade;(

På fredagen när jag åkte till Motala infann sig en konstig känsla i kroppen. Kändes som jag skulle spricka av all energi. Jag har ju idrottat massor men aldrig varit så noga med uppladdningen. Nu var jag bara tvungen att ge mig ut, jag var tydligen rätt uppstressad. Man kan säga att min uppladdning var perfekt.

Starten gick, vi rullade sakta iväg bakom en motorcykel ut genom Motala. Snart nog ficka jag kontakt med en klunga som förändrades lite. Det gick rätt fort, men allt kändes perfekt. Det var en fantastisk känsla att åka i nattmörkret. Jag vet inte vart vi åkte, följde bara klungan. Upplevde aldrig att backarna i Gränna var jobbiga, vi rullade bara på. Däremot gatstenarna genom Gränna var inte behagliga, aj, aj, aj.

Straxt innan backen i Kexholm ryckte några i klungan så den upplöstes.

Utför ner mot Huskvarna gick det rätt fort, jag toppade på 57,3 km/h. Körde bla om en stadsbuss!

Självklart satt min Led lampa på styret, i mörka skogarna på full effekt i städer på lägre.

Första 100 km snittade jag på lite över 30 km/h.

I Bankeryd kom regnet, och då snackar vi regn, 20 mm på morgonen-fm.

Första depåstoppet gjorde jag i Habo. Då hade jag kört i ca 16 mil. Stoppet tog alldeles för lång tid. Jag frös massor. Hade någon där erbjudit skjuts hem hade jag tagit det. Men det var bara på det igen.

Det fanns inga riktiga klungor, hela Västgötaslätten var otroligt tung trots lite lätt medvind. Jag kom ifatt en grupp som körde väldigt orytmiskt och vingligt. Vid en avsmalning vinglade en kille till och jag fick lov att bromsa hårt. Bakom mig hörde jag hur det skramlade till och folk for i backen. Killen som vinglade såg jag rätt länge, han vinglade och sladdade rätt mycket med sin cykel. Till slut lyckades jag rycka ifrån ihop med en annan.

Det blev ett par korta depåstopp till. Efter Aspa kom första krampen i benen. Uppför bron vid Hammar fick jag kramp i högerbenet, så det blev till att enbart köra med vänsterbenet. Så kände jag hur jag skulle belasta för att undvika kramp. Men det kom ibland ändå. Det fick bli tre egna korta stopp för energiintag.

Tidigt såg jag att mitt mål på 13 timmar skulle slås med råge. Målet blev att sikta under 11 timmar. Men jag såg vid 70 km kvar att det skulle bli svårt. Sista 20 km körde jag fort, men det var längre än jag trodde. Sista biten tog aldrig slut. Speciellt genom industriområdet i stan, ösregn, lite oklart hur man skulle åka.

Väl i mål infann sig samma känsla som efter första Vasaloppet. Det var så otroligt starkt att jag tog mig runt. Kämpade mot gråten hela upploppet, men väl i mål kom det. Jag förstår stora idrottsstjärnor som står och gråter. Det gjorde jag med. Trots att jag kämpade emot. Den enorma kraftansträngningen under så lång tid. Känslan av att ha lyckats, den är obeskrivlig.

Har du inte testat ska du göra det. Finns inte ord för glädjen.

Så att slagit mitt mål med 2 timmar, slagit en alla kompisar, den närmsta med 51 minuter, det gör inte saken sämre.

Direkt efter målgången sa jag att jag ska köra nästa år igen, och det gäller fortfarande. Jag har inget ont i kroppen. Ända onda är ett blåmärke i pannan efter hjälmen.

Nu känns det tomt. Inget mål de närmsta månaderna. Börja ladda inför Vasaloppet.

Men först rast och vila genom en USA resa som börjar när jag skickar texten.

Om du orkat läsa ända hit kan du väl skriva en kommentar.

Hoppas det gett en liten inblick i Vätternrundan. Hoppas vi ses där om ett år.

I kväll var det dags för sista träningspasset före Vätternrundan.

Jag var mentalt inställd på att ta det lugnt och köra ett pass på MTBn.
Det regnade straxt innan jag stack ut, så det var vått och halt.
Redan efter ca 20 meter i skogen gick det lite galet. Jag var inte skärpt och det var mycket halt, så det blev en markkontakt med blåmärke på höften. Men lite blessyrer hör ju till.

Jag körde lugnt ett varv på min slinga, och en runda på grusvägar. Det kändes hyfsat, men just nu är känner jag mig mosig.

Racern är till stor del fixad nu med reflexer runt om, ringklocka, röd lampa bak och strålkastare fram. Jag hänger självklart på en av mina Ledlampor på 1000 Lumen, så jag ser att åka. Vissa planer finns på att någon kan få överta den i Jönköping, det bör ju vara ljust där och varför släpa på extravikt. Så håll dig framme om du vill ha en lampa gratis. Laddare kommer att skickas till den som ev övertar lampan.
 I morgon ska jag försöka komma ihåg och ta några bilder på min racer.